Pepparkaksgrisen är en avlägsen släkting till godisgrisen och är minst lika söt men har ett mycket häftigare humör. När den blir riktigt ilsken blir pepparkaksgrisen alldeles svart och börjar osa bränt. Då är det bäst att lägga benen på ryggen om man inte vill få på trynet och gå ett grymt öde till mötes.
Pepparkaksgrisen kommer ursprungligen från Sydindien där den lever på kryddiga växter som kardemumma och barken från kanelträd. Underligt nog har man aldrig sett den äta peppar, vilket man skulle kunna tro när man hör namnet, men kanske är grisen helt enkelt ett undantag från den gamla regeln ”du äter vad du heter”.
Ordtips: @alexandraaskemur